Radera.

Har raderat i princip alla bilder/videoklipp jag har sparat på Militären. Fy fan vad det är som att riva bort ett plåster; fucking jävla smärtsamt. Vi har haft kontakt dagligen i typ två år. Setts ett antal gånger. Skrivit massor. Skickat massa bilder till varandra. Massa klipp. Och nu ska allt det där raderas. Helst alla jävla minnen också, men det funkar ju inte riktigt så lätt… Eller… Ska jag vara ärlig vet jag inte om jag vill glömma. Vill nog mest att saker och ting kunde se annorlunda ut. Men det går ju inte, det vet jag. Helvete. Varför skulle jag ens få kontakt med honom?….. Just nu gör det bara ont.

Annonser

Kan inte jag bara sluta tänka på honom?

Kan inte jag bara sluta tänka på honom?  Kan inte jag bara sluta tänka på alla gånger vi har träffats? När han var hemma hos mig. När han lagade mat till mig. När jag sög av honom och svalde satsen när han satt i soffan. När han somnade bredvid mig i sängen på natten. När vi vaknade bredvid varandra och jag kröp in i hans famn och låg där tills han var tvungen att gå upp. Kan inte jag bara sluta tänka på det, tack? Kan inte jag bara sluta tänka på honom? Jag tänker på honom varje dag, flera gånger om dagen. Kan inte jag bara sluta göra det? Kan inte jag bara sluta tänka på honom?

Inte lång tid kvar nu…

Det är inte långt kvar nu, tills jag flyttar. För första gången helt själv. Jag ska klara mig själv nu. Jag känner mig så jävla nervös och rädd. Och värdelös. Värdelös som inte lyckades hålla ihop det här äktenskapet. Det finns så mycket vi hade kunnat göra annorlunda, men gjort är gjort… Tyvärr. 

Jag är rädd för vad framtiden har att ge. Vad kommer hända? Kommer jag leva ensam för alltid? Vem fan skulle vilja ha mig? Hela mig alltså, inte bara mina hål. Usch… Det är verkligen en jobbig tid nu.

En besvikelse.

Han var hemma hos mig. Alltså hemma, i min lägenhet. Kom in genom dörren med en matkasse och ställde sig direkt vid spisen och lagade lasagne till mig. Den godaste lasagnen jag ätit! Det är något speciellt med män som kan laga mat… När de liksom vet vad de gör och inte läser ur något recept som de sedan följer till punkt och pricka. Men denna mannen… Han visste verkligen vad han gjorde. Så sexigt!

Men allvarligt… Hur sjukt var det inte att han var hemma här?!?! Kändes så sjukt, men det var som en fucking dröm. Få maten serverad av honom (inklusive sperma i munnen som förrätt), få gosa in mig i hans famn i soffan, få gå och lägga mig bredvid honom, få vakna upp bredvid honom och mysa i hans famn innan han skulle gå upp. Så himla underbart!

Men… MEN… Vi låg inte. Jag sög kuk, ja, men vi låg inte. Alltså VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!?! Jag längtar efter honom i en evighet och sen när han väl är här så ligger jag inte med honom. Jag är helt jävla dum i huvudet. Varför ska saker och ting låsa sig för mig? Som jag har sagt förut; önska inte att ni får ligga med mig, jag är den största besvikelsen som gått i ett par skor. Jag kan verkligen inte slappna av. Jag borde inte ens träffa män. Jag är bara en besvikelse, så välj någon annan tjej istället. Jag är så jävla mycket snack, men sååå lite verkstad. Jag vill så mycket, men gör sååå lite. Efter uppbrottet med min man så lär jag aldrig någonsin hitta en man igen. Lika bra det. För som sagt; jag är ändå en besvikelse.

Tinder.

Allvarligt talat… Hur jävla ytligt är inte Tinder? Man ser en bild – hmm är han snygg? Ok, swipa höger. Hmm är han ful? Ok, swipa vänster. Jag skäms en smula. Skulle visa syrran hur det gick till och jag swipade vänster på varenda jävel. Hon bara ”men fan vad du är ytlig!”. Mmm, jag är nog det. Usch…

Patetisk.

När han berättade att de hade köpt ny bostad blev jag typ knäckt. Fråga mig inte varför, för jag vet ärligt talat inte. Det är så jävla patetiskt, men så är det tyvärr. Vill inte höra ett jävla skit om det där nya stället. Har blivit helt anti. På något sätt gjorde väl det att jag insåg, på riktigt, att jag bara är någon han ligger med. Och där och då borde jag ha gett fan i att höra av mig mer till honom. Jag borde inte ha träffat honom mer. Men så funkar jag ju inte… Jag tänker att jag måste hålla kvar honom för jag vill inte att någon annan ska få träffa honom. Men jag vet väl fan inte ens om jag är den enda han träffar nu ändå… Har svårt att tro det, jag menar; han har sagt att han saknar sex. Vi ses väääldigt sällan. Det blir inte mycket till sex det… Men ja… Jag vill hålla kvar honom, vill vara bra för honom, vill vara den bästa han någonsin har haft, göra allt han någonsin har drömt om, bara för att få vara någon i hans liv.

Åter igen; fan vad patetisk jag är.

Tog bort min Snapchat.

Jag tog bort min Snapchat helt häromdagen. Tidigare hade jag ju bara valt att inte lägga ut fler bilder på den, men jag loggade ändå in på den då och då ändå. Men nu kände jag att tiden var inne för att radera den helt. Känns lite sorgligt, men ändå bra. Det var en kul grej så länge det varade.

#metoo

Me too.
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.
Please copy/paste if appropriate.

#metoo

Män som kommenterar. Män som kränker. Män som tafsar. Män som inte förstår allvaret. Män som inte kan ta ett ”nej”, män som alltid måste ha en ”bra anledning” till varför man inte vill. Män som förminskar. Män som tjatar. 

Jag har mött alla de där männen. De där männen som tror sig ha rätt till någon annans kropp. Det gör så ont, att inte bli tagen på allvar. Att bli förminskad. Hur i helvete kan vilket kön man tillhör göra en sådan stor skillnad på hur man blir behandlad? Jag förstår det inte. Men så är det ju. Många av männen inser det dock inte, just eftersom de inte blir utsatta för det själv. Fan, vilken jävla tur ni har, män.